Nostalgitripp
Igår åkte jag till Sölvesborg för att jobba litegrann och fira pappa som fyller år imorgon.
Jag träffade Malin på Coffe House och vi pratade och pratade om allt och alla. Hon är så härlig min Malin.
Efter fikat så körde hon mig hem, genom stan, förbi Statoil och förbi Sölve. Jag blev riktigt nostalgisk när vi åkte genom Sölvesborg, även om det är det bästa jag har gjort att flytta till Malmö, så blev jag varm i magen.
Att flytta från Sölvesborg gjorde att jag kunde börja om, börja på nytt.
Det var väldigt skönt att komma till en ny stad där ingen vet någonting om en, man får en ny chans att vara den personen man vill vara. I Sölvesborg fick jag aldrig den chansen, folk hade sina förutfattade meningar och de hade ingen lust att ändra dem.
Jag har även insett att jag inte har många riktiga vänner från Sölvesborg. Under gymnasietiden var vi ett stort tjejgäng som festade och hade jätteroligt, men ju äldre jag blev och ju närmre jag kom studenten, så kändes det mer som ett "festgäng", jag hade ingen nära relation till de flesta tjejerna längre. Man kan väl säga att det bekräftades när jag flyttade. Det var väldigt få som hörde av sig. Malin är den enda som har besökt mig. Man skrev på facebook att "Vi måste fika när du kommer hem" och "kom jättegärna hit och besök mig", men det skedde ju aldrig. De gånger jag har träffat kompisar från gymasiet har vi haft jätteroligt, jag påstår inte annat. Men med tiden tröttnade jag, det rann ut i sanden helt enkelt.
Jag är besviken på vissa som knappt hörde av sig, jag kände mig sårad och det är svårt att skriva denna texten utan att bli tung i bröstet. Men det är bara jag som är nostalgisk, jag har en ny fräsch start i Malmö, jag har en pojkvän som jag älskar och som älskar mig, jag har få men äkta vänner som hör av sig till mig och bryr sig om hur jag har det. Jag har fått så mycket jag aldrig skulle ha fått i Sölvesborg. Det känns som när man tar ett djupt andetag och andas ut, pånyttfödd.
/Sara
Jag träffade Malin på Coffe House och vi pratade och pratade om allt och alla. Hon är så härlig min Malin.
Efter fikat så körde hon mig hem, genom stan, förbi Statoil och förbi Sölve. Jag blev riktigt nostalgisk när vi åkte genom Sölvesborg, även om det är det bästa jag har gjort att flytta till Malmö, så blev jag varm i magen.
Att flytta från Sölvesborg gjorde att jag kunde börja om, börja på nytt.
Det var väldigt skönt att komma till en ny stad där ingen vet någonting om en, man får en ny chans att vara den personen man vill vara. I Sölvesborg fick jag aldrig den chansen, folk hade sina förutfattade meningar och de hade ingen lust att ändra dem.
Jag har även insett att jag inte har många riktiga vänner från Sölvesborg. Under gymnasietiden var vi ett stort tjejgäng som festade och hade jätteroligt, men ju äldre jag blev och ju närmre jag kom studenten, så kändes det mer som ett "festgäng", jag hade ingen nära relation till de flesta tjejerna längre. Man kan väl säga att det bekräftades när jag flyttade. Det var väldigt få som hörde av sig. Malin är den enda som har besökt mig. Man skrev på facebook att "Vi måste fika när du kommer hem" och "kom jättegärna hit och besök mig", men det skedde ju aldrig. De gånger jag har träffat kompisar från gymasiet har vi haft jätteroligt, jag påstår inte annat. Men med tiden tröttnade jag, det rann ut i sanden helt enkelt.
Jag är besviken på vissa som knappt hörde av sig, jag kände mig sårad och det är svårt att skriva denna texten utan att bli tung i bröstet. Men det är bara jag som är nostalgisk, jag har en ny fräsch start i Malmö, jag har en pojkvän som jag älskar och som älskar mig, jag har få men äkta vänner som hör av sig till mig och bryr sig om hur jag har det. Jag har fått så mycket jag aldrig skulle ha fått i Sölvesborg. Det känns som när man tar ett djupt andetag och andas ut, pånyttfödd.
/Sara
Kommentarer
Trackback
